Vad är selektiv mutism för något
Här besvarar vi några av de vanligaste frågorna man kan ställa sig när man har fått höra att man har ett barn eller en elev med selektiv mutism (SM). Selektiv mutism är en ångestrelaterad diagnos som påverkar förmågan att tala och kommunicera i vissa sociala situationer.
Källor: Tala om tystnad, SPSM
- Kort om Selektiv Mutism (SM)
- Selektiv mutism (SM) är en ångestrelaterad diagnos.
- Har man SM kan man till exempel prata och kommunicera hemma, men inte i skolan eller andra sociala situationer.
- De som har SM upplever extrem ångest i dessa situationer, vilket hindrar dem från att prata.
- Det är viktigt att förstå att de med SM inte att de inte vill prata, utan att de lider av ångest.
- De med SM önskar att de kunde prata som alla andra, men ångesten hindrar dem.
- Behandlingen av SM innebär en individuell och anpassad plan.
- Terapi och interventioner fokuserar på att gradvis öka förmågan att kommunicera i ångestframkallande situationer.
- Familjemedlemmar, lärare och kamrater behöver förstå och stötta den som har SM.
- Att minska stressnivån och erbjuda alternativa kommunikationsmetoder kan hjälpa individen.
- Hanteringen av SM kräver tålamod, empati och samarbete från alla parter.
- Genom rätt behandling och stöd kan de med SM utveckla sina kommunikationsfärdigheter och minska sin ångest.
- Vad är selektiv mutism?
Selektiv mutism är en ångestrelaterad diagnos som påverkar förmågan att tala och kommunicera i vissa sociala situationer. Barn med selektiv mutism kan prata och kommunicera normalt i vissa miljöer, som hemmet eller med nära familjemedlemmar, men upplever svårigheter att tala i andra miljöer, som skolan eller offentliga platser.
Det är viktigt att förstå att selektiv mutism inte beror på att man inte vill prata eller har en språklig svårighet. Istället handlar det om en överväldigande ångest och rädsla som hindrar en från att uttrycka sig verbalt i vissa situationer.
Barn med selektiv mutism kan uppleva starka rädslor för att bli bedömda, kritiserade eller utskrattade om de försöker tala. Ångesten kan bli så intensiv att de blir fysiskt oförmögna att tala eller svara, trots att de har språkförmågan att göra det.
Selektiv mutism kan påverka ens sociala och akademiska funktioner. Det kan leda till svårigheter att delta i klassrumssamtal, interagera med kamrater och bygga relationer. Det kan också påverka självkänsla och självförtroende.
Behandlingen för selektiv mutism innefattar vanligtvis terapi och interventioner som syftar till att minska ångesten och gradvis öka barnets förmåga att tala i svårare situationer. Familjemedlemmar, lärare och skolpersonal kan också spela en viktig roll i att skapa en stöttande och förstående miljö för barnet.
Genom behandling och stöd kan man med selektiv mutism gradvis utveckla sina kommunikationsfärdigheter och öka sin förmåga att tala i olika sociala situationer. Tidig intervention är viktig för att hjälpa barnet att övervinna sina svårigheter och främja deras sociala och känslomässiga välbefinnande.
- Vad beror selektiv mutism på?Det är svårt att säga vad selektiv mutism beror på men ofta finns ärftlighet för ångest.
Orsaken till selektiv mutism är inte helt fastställd, men det antas vara en kombination av genetiska, psykologiska och miljömässiga faktorer. Det finns något fler flickor än pojkar som har selektiv mutism. Det är även vanligt med flerspråkighet hos dessa barn. - Kommer det att gå över?Selektiv mutism kan gå över, men det beror på flera faktorer. För vissa barn kan selektiv mutism vara en kortvarig fas som de växer ifrån med tiden och utan specifik behandling. För andra kan det vara en mer ihållande utmaning som kräver intervention och behandling för att övervinnas. Behandling: KBT; avslappningsövningar och social färdighetsträning.
Varje fall är unikt och resultatet kan variera. - Vad gör jag om jag misstänker att mitt barn eller min elev har selektiv mutism?
- Är du förälder och misstänker att ditt barn kan ha SM så prata med skolan.
- Personal i förskolan och skolan bör tidigt uppmärksamma om ett barn eller en elev inte pratar och meddela vårdnadshavarna om detta. Oavsett om diagnos ställs eller inte ska skolan samtidigt sätta in stödinsatser.
- EFör att komma till en Logoped måste man ha en remiss från BVC-sjuksköterska, skolsjuksköterska, läkare eller psykolog.
- Hur hjälper jag mitt barn med selektiv mutism?
- Sök hjälp från en psykolog för att få en korrekt diagnos och hjälp med behandlingsplanen för selektiv mutism.
- Man måste inte prata hela tiden. Viktigt att komma ihåg.
- Fortsätt att prata med ditt barn och gör meningsfulla kommentarer som uppmuntrar dem att svara. Men det gör inget om de inte svarar.
- Undvik att kritisera eller pressa ditt barn att prata. Det kan räcka med en nick.
- Skapa situationer där barnet känner sig mer bekvämt att prata, som att använda en walkie-talkie eller börja med kommunikation på avstånd.
- Var ärlig med ditt barn och förklara dina strategier utan att skapa rädsla.
- Låt barnet veta att de inte behöver prata om de inte känner sig bekväma.
- Ha tålamod och var medveten om att det finns hopp.
- Med aktivt arbete och stöd kan barnet gradvis övervinna selektiv mutism och känna sig bekvämt att kommunicera i olika sociala situationer.
- Vad ska jag som pedagog tänka på om min elev har selektiv mutism?Anpassa krav och bemöt så här
Förberedelser- Anpassa kravnivån och ta bort kravet på tal när det är möjligt.
- Fokusera på aktiviteter som inte kräver tal för att minska pressen på eleven att prata.
- Bekräfta att du förstår att det är obehagligt för eleven att prata och förmedla att det inte finns något tvång att göra det.
- Undvik att berömma eleven för att prata, utan bete dig som om det vore förväntat.
- Försök inte locka eleven att prata, eftersom det kan öka obehaget om de misslyckas.
- Om det uppstår missförstånd i kommunikationen, ta ansvar för att reparera dem och visa att du är där för att stödja.
- Visa positiva förväntningar och tro på elevens förmåga att kommunicera. Använd kreativitet för att stärka kommunikationen.
- Visa att du förväntar dig att eleven deltar i aktiviteter och att du har förtroende för dem.
- Uppmärksamma framsteg och styrkor för att stärka eleven.
- Ge extra förberedelse och stöd vid aktiviteter som bryter mot det vanliga schemat.
- Hitta alternativa sätt att kommunicera, som användning av kort eller speciella gester, för att underlätta för eleven att be om hjälp eller uttrycka sina behov.
- Använd material som intresserar eleven, inte bara läromedel. Till exempel pyssel, foton eller spel.
- Sitt bredvid eleven istället för att sitta mitt emot. Ögonkontakt kan vara överväldigande för barn med selektiv mutism.
- Ge tydliga instruktioner och förklaringar eftersom barn med selektiv mutism kan undvika att ställa frågor om de inte förstår.
- Skapa ett individuellt schema för eleven för att öka förutsägbarheten. Det hjälper dem att veta vad som ska göras och med vem.
- Var flexibel och anpassa aktiviteterna efter elevens behov och intressen. Att skapa en trygg och stödjande miljö är viktigt för att underlätta kommunikationen.
Ställ frågor så här
- Tänk och resonera högt när ni arbetar med gemensamt material, undvik att ställa frågor som kräver svar.
- Använd beskrivningar istället för frågor, upprätthåll kommunikationen genom att kommentera och prata om det som görs.
- Var tålmodig och ge eleven extra tid att svara om det behövs.
- Använd ja- och nej-frågor eller frågor med färdiga svarsalternativ när eleven är redo att svara.
- Ge möjlighet till "rätta" svar för att minska rädsla för att misslyckas.
Klicka på bilderna för att komma till sidan för alla npf-kort»
