Vad är språkstörning/DLD?

Språkstörning är en funktionsnedsättning som innebär att man har svårt att lära sig sitt eller sina modersmål på samma sätt och i samma takt som jämnåriga. Numera används allt oftare termen DLD som står för Developmental language disorder – på svenska ”utvecklingsrelaterad språkstörning. Vi kommer i fortsättningen att skriva språkstörning/DLD eftersom båda begreppen är vanligt förekommande.

Den som har språkstörning/DLD kan till exempel ha svårt att uttala språkljud, att hitta ord, att använda rätt grammatik eller förstå vad andra säger.

Ofta finns språkstörning/DLD kvar hela livet. Den som har språkstörning/DLD behöver extra mycket språklig stimulans och ofta riktade insatser i form av träning av specifika språkliga funktioner. Det är dock viktigt att veta att en språkstörning/DLD inte går att bota eller träna bort. Därför krävs anpassningar och stöd från omgivningen för att individen ska få så bra förutsättningar som möjligt.

Om du misstänker att ditt barn har språkstörning/DLD ska du kontakta Barnavårdscentralen eller skolhälsovården och be om remiss till utredning hos en logoped.

Språkstörning/DLD är när en individ har en påtagligt nedsatt språklig förmåga och det inte finns några tydliga andra orsaker till detta (som t.ex. hörselnedsättning eller förvärvad hjärnskada). Språkstörning/DLD växer inte bort men med precis som vid alla funktionsnedsättningar kan den yttra sig olika över tid och beroende på faktorer i omgivningen.

Det finns många olika sorters språkstörning, men vanligt är att man har:

• svårt att förstå när andra talar eller när man läser
• svårt att uttrycka sig i tal och skrift. (t.ex svårt att uttala vissa ljud, bilda meningar eller hitta ord).
• svårt att lära sig och komma ihåg nya ord.
• svårt att använda språket på ”rätt” sätt (man kanske inte vet vad som passar sig att säga eller har svårt att hålla ögonkontakt med den man pratar med).

Man kan beskriva det som som att den som har språkstörning/DLD hela tiden måste uttrycka sig med och förstå ett språk, eller vistas i en kultur, som man inte riktigt behärskar. En del barn med språkstörning/DLD har inga tydliga tecken på talsvårigheter, men de kan ha väldigt svårt att förstå det andra säger. Detta kan orsaka stora problem i vardagen, även om det inte märks utåt.

Barn utvecklar språket i olika tempo, och en sen språk- och talutveckling behöver inte betyda att barnet har språkstörning/DLD.

Det är vanligt att barn har en försenad tal- och språkutveckling, men utvecklas mycket under förskoleåldern, och har kommit ikapp lagom till skolstart. Då är det inte språkstörning/DLD utan en språkförsening.
Språkstörning/DLD finns kvar hela livet men kan yttra sig väldigt olika över tid. Hur individen påverkas beror på många faktorer, till exempel grad och typ av språksvårigheter, om man har andra funktionsnedsättningar (t.ex. autism, adhd eller IF – intellektuell funktionsnedsättning), vilket stöd man får i förskolan/skolan.
Insatser i form av språklig stimulans och riktad träning påverkar också men det är viktigt att veta att en grav språkstörning/DLD inte går att bota eller träna bort. Därför måste vi i omgivningen anpassa oss efter individen och ge bästa möjliga förutsättningar.

Du som är förälder ska vända dig till en logoped. Logopeder finns ofta på sjukhus eller på privata logopedmottagningar. Vissa kommuner har anställt logopeder som kommer till förskolan eller skolan. För att få komma till en logoped behöver du oftast en remiss. Vänd dig till BVC (barnavårdscentralen), skolhälsovården eller husläkarmottagningen, och beskriv dina funderingar.

Ibland är det långa väntetider till logopeder. Du kan då åberopa vårdgarantin. Du kan också själv be att få remissen skickad till en annan mottagning, eller ett annat landsting.

Du kan alltid ringa eller maila oss om du vill få råd om hur du stimulerar barnets språk på bästa sätt i väntan på utredning.

Nej. Språkstörning/DLD och dyslexi är inte samma sak, men många individer med språkstörning/DLD har också dyslexi, det vill säga svårt att avkoda skrift. De flesta skolbarn med språkstörning/DLD har också någon form av läs-, och skrivsvårigheter, till exempel svårt med läsförståelse.

Nej. Språkstörning/DLD beror aldrig på flerspråkighet.
Tvärtom visar forskningen att den som tidigt får lära sig fler än ett språk ofta har bättre språkförmåga än andra. Men självklart förekommer språkstörning/DLD lika ofta hos flerspråkiga barn som hos andra. Det kan ibland vara svårt att skilja på språkstörning och pågående andraspråksinlärning, eftersom det tar många, många år att lära sig ett nytt språk. För att det ska kallas en språkstörning måste barnet ha språksvårigheter på alla sina språk!

Om ni har flera språk hemma, och du är orolig, kan det vara bra att kontakta en logoped för rådgivning om hur ni ska hantera de olika språken för bästa möjliga förutsättningar.

Det allra viktigaste är att du tillbringar tid tillsammans med barnet, och försöker vara lyhörd för vad barnet försöker berätta/förmedla, oavsett om det sker med gester, joller, teckenkommunikation eller talat språk.
Undvik att ställa krav. Att försöka tvinga barnet att tala, eller att t.ex uttala ord korrekt skapar bara konflikter och kan i värsta fall leda till talängslan. Genom att tillsammans läsa böcker, spela spel, lägga pussel eller samlas kring en annan gemensam aktivitet skapar du en naturlig och kravlös situation, då ditt barn ges förutsättningar till att kommunicera.

Som förälder bör du undvika specifik talträning – det vill säga att försöka få barnet att uttala språkljud korrekt, om ni inte har fått specifika övningar av logopeden. Om barnet uttalar ett ord ”felaktigt” kan du använda så kallad ”passiv korrigering”, du svarar genom att uttala ordet korrekt, men utan att påpeka att barnet gjorde fel.

Några saker du kan tänka på om din elev har språkstörning/DLD:

• Skapa struktur, t.ex med scheman så att eleven vet vad som ska hända och vad som förväntas.
• Använd visuellt stöd, t.ex bilder, gester, tecken.
• Använd korta meningar, och inte för svåra ord.
• Nya ord, t.ex. inom SO/NO bör gås igenom innan lektionerna, för att skapa möjlighet till förförståelse.
• Rikta uppmärksamheten till barnet, och se till att ha barnets uppmärksamhet när du talar, men tänk på att många barn med språkstörning också har t.ex autismspektrumstörningar eller ADHD/ADD, inte nödvändigtvis lyssnar bättre för att de tittar på den som talar. För att hjälpa koncentrationen, kan ett s.k. ”fidget toy” (t.ex. Tangle eller stressbollar) vara till hjälp
• Anpassa svårighetsnivån, och materialet utifrån eleven.
• Använd konkret material i matematiken.
• Bedömning och betyg ska anpassas efter funktonshindret. Läs mer hos Skolverket.