Fem vanliga frågor om barns tal- och språkutveckling
Alltså detta med att vara förälder. I samma stund som lyckan och extasen över det nyfödda underverket har lagt sig något, så infinner sig oron. Är det något fel? Skriker han inte lite för högt? Sover hon inte lite för mycket? Får han i sig tillräckligt med mat? Har hon feber? Utvecklas han som han ska? Är hon mobbad i förskolan?
Jag önskar att jag kunde trösta nyblivna föräldrar, och säga att det blir lättare när barnet blir äldre. Men tyvärr kan jag bara konstatera att oron består, men att man i alla fall lär sig att leva med den allteftersom man växer in i föräldrarollen. Det jag däremot kan göra är att besvara några vanliga frågor som föräldrar kan ha kring sitt barns tal- och språkutveckling, och förhoppningsvis lugna ett eller annat klappande föräldrahjärta.
En kommentar innan du läser vidare: De riktlinjer jag ger är väldigt grova, och inte huggna i sten. Om du är orolig så är det alltid bättre att söka hjälp en gång för mycket än en gång för lite. Lita på din intuition. Du som inte orkar eller hinner läsa hela texten. Scrolla ner till slutet - där kommer mitt absolut viktigaste råd!
1. Varför frågar logopeden om ögonkontakt och social förmåga?
Svar: Många föräldrar blir förvånade när logopeden ställer frågor om blickkontakt och socialt samspel. Vad har det med tal och språk och göra? Svaret på den frågan är enkelt: Förstår man inte VARFÖR man ska prata, så kommer man inte heller lära sig att prata. I alla fall inte på ett användbart sätt.
Svårigheter med socialt samspel kan bero på olika saker, som jag inte har utrymme för att gå in på här, men oavsett orsak så finns det hjälp att få, och det är oerhört viktigt att den hjälpen sätts in så tidigt som möjligt. Om du är orolig för ditt barns sociala samspel: Ta upp frågan med BVC-sköterskan.
Redan före 6 månaders ålder ska barnet besvara leenden, ge blickkontakt, reagera på ljud och ha börjat jollra. Före ett års ålder bör barnet visa glädje, och/eller igenkänning, vid möten med föräldrar eller andra välkända personer. Någon gång kring ett års ålder bör barnet ha börjat peka på föremål, och kunna följa dina pekningar med blicken. Barnet bör i den här åldern också ha börjat uppskatta lekar som har med turtagning att göra; t.ex titttut- lekar, turas om att rulla bollen till varandra och så vidare.
"Hemliga väggen för sinnen" är ett spännande sätt att öva turtagning och socialt samspel med barn i alla åldrar. Göm något i tygpåsen och turas om att känna efter. Skratta och låt det kittlas i magen när någon stoppar in handen för att känna efter.
2. Förstår barnet vad jag säger?
Svar: Inga små barn förstår allt som sägs. Däremot är de flesta skickliga på att snappa upp ledtrådar i omgivningen. Som vuxen ger du instinktivt och omedvetet ledtrådar för att hjälpa barnet att förstå. Om du säger: "Vi ska gå ut. Ta på dig skorna”, så kommer barnet troligen att göra det. Men om du tänker efter lite - kan det vara så att du själv redan står fullt klädd i hallen och håller nycklarna i handen? I så fall kanske barnet har läst av situationen istället för att förstå orden. Du ska fortsätta att hjälpa ditt barn förstå genom att ge sådana ledtrådar, det är bra för språkutvecklingen. Men det kan också vara bra att vara lite uppmärksam på om barnet verkligen förstår det du säger.
Vid 1 års ålder bör barnet visa förståelse för åtminstone några enstaka ord, och kunna peka ut dem (t.ex lampan, pappa, mamma, vovven).Vid 2 års ålder bör barnet kunna följa enklare uppmaningar (t.ex “lägg nallen på bordet”). Efter det bör språkförståelsen fortsätta utvecklas och bli allt mer avancerad. De barn som har en försenad språkförståelse behöver stöd och hjälp tidigt. Är du osäker på ditt barns språkförståelse: Fråga BVC-sköterskan om råd.
Med
Alltså detta med att vara förälder. I samma stund som lyckan och extasen över det nyfödda underverket har lagt sig något, så infinner sig oron. Är det något fel? Skriker han inte lite för högt? Sover hon inte lite för mycket? Får han i sig tillräckligt med mat? Har hon feber? Utvecklas han som han ska? Är hon mobbad i förskolan?
Jag önskar att jag kunde trösta nyblivna föräldrar, och säga att det blir lättare när barnet blir äldre. Men tyvärr kan jag bara konstatera att oron består, men att man i alla fall lär sig att leva med den allteftersom man växer in i föräldrarollen. Det jag däremot kan göra är att besvara några vanliga frågor som föräldrar kan ha kring sitt barns tal- och språkutveckling, och förhoppningsvis lugna ett eller annat klappande föräldrahjärta.
En kommentar innan du läser vidare: De riktlinjer jag ger är väldigt grova, och inte huggna i sten. Om du är orolig så är det alltid bättre att söka hjälp en gång för mycket än en gång för lite. Lita på din intuition. Du som inte orkar eller hinner läsa hela texten. Scrolla ner till slutet - där kommer mitt absolut viktigaste råd!
1. Varför frågar logopeden om ögonkontakt och social förmåga?
Svar: Många föräldrar blir förvånade när logopeden ställer frågor om blickkontakt och socialt samspel. Vad har det med tal och språk och göra? Svaret på den frågan är enkelt: Förstår man inte VARFÖR man ska prata, så kommer man inte heller lära sig att prata. I alla fall inte på ett användbart sätt.
Svårigheter med socialt samspel kan bero på olika saker, som jag inte har utrymme för att gå in på här, men oavsett orsak så finns det hjälp att få, och det är oerhört viktigt att den hjälpen sätts in så tidigt som möjligt. Om du är orolig för ditt barns sociala samspel: Ta upp frågan med BVC-sköterskan.
Redan före 6 månaders ålder ska barnet besvara leenden, ge blickkontakt, reagera på ljud och ha börjat jollra. Före ett års ålder bör barnet visa glädje, och/eller igenkänning, vid möten med föräldrar eller andra välkända personer. Någon gång kring ett års ålder bör barnet ha börjat peka på föremål, och kunna följa dina pekningar med blicken. Barnet bör i den här åldern också ha börjat uppskatta lekar som har med turtagning att göra; t.ex titttut- lekar, turas om att rulla bollen till varandra och så vidare.
"Hemliga väggen för sinnen" är ett spännande sätt att öva turtagning och socialt samspel med barn i alla åldrar. Göm något i tygpåsen och turas om att känna efter. Skratta och låt det kittlas i magen när någon stoppar in handen för att känna efter.
2. Förstår barnet vad jag säger?
Svar: Inga små barn förstår allt som sägs. Däremot är de flesta skickliga på att snappa upp ledtrådar i omgivningen. Som vuxen ger du instinktivt och omedvetet ledtrådar för att hjälpa barnet att förstå. Om du säger: "Vi ska gå ut. Ta på dig skorna”, så kommer barnet troligen att göra det. Men om du tänker efter lite - kan det vara så att du själv redan står fullt klädd i hallen och håller nycklarna i handen? I så fall kanske barnet har läst av situationen istället för att förstå orden. Du ska fortsätta att hjälpa ditt barn förstå genom att ge sådana ledtrådar, det är bra för språkutvecklingen. Men det kan också vara bra att vara lite uppmärksam på om barnet verkligen förstår det du säger.
Vid 1 års ålder bör barnet visa förståelse för åtminstone några enstaka ord, och kunna peka ut dem (t.ex lampan, pappa, mamma, vovven).Vid 2 års ålder bör barnet kunna följa enklare uppmaningar (t.ex “lägg nallen på bordet”). Efter det bör språkförståelsen fortsätta utvecklas och bli allt mer avancerad. De barn som har en försenad språkförståelse behöver stöd och hjälp tidigt. Är du osäker på ditt barns språkförståelse: Fråga BVC-sköterskan om råd.
Med Mimmilotto ni på ett lekfullt sätt öva förståelse av enklare meningar. Det finns två böcker, och ett antal Youtubefilmer som ni kan använda tillsammans med spelet.
3. Hur många ord ska mitt barn kunna säga?
Svar: De flesta barn säger sina första ord någon gång kring ettårsdagen, men en del dröjer mycket längre. De flesta förstår betydligt fler ord än de kan säga (även om de sällan förstår så mycket som vi tror, vilket jag skrev om i förra stycket). Om barnet använder färre än tio ord vid två års ålder är det bra att kontakta BVC eller en logoped. Observera att orden inte behöver uttalas “korrekt” för att räknas som riktiga ord. Det spelar alltså ingen roll om hunden kallas för "vovov" eller docka för "dotta". De räknas ändå som riktiga ord så länge barnet är konsekvent i användandet av dem. Ett av mina barn kallade t.ex motorcykel för "konna" när han var liten. Jag har ingen aning om varifrån han fick det, men vi förstod honom, och han använde det konsekvent. Idag vet han mycket väl att det heter motorcykel.
Om ordförrådet inte fortsätter att öka efter två års ålder, eller om barnet vid tre års ålder inte har börjat sätta ihop ord till meningar ska ni också söka hjälp.
Det finns massor av fina spel och aktiviteter som kan hjälpa er att stimulera barnets ordförråd. Min alldeles egna favorit är "barnens väder", som kan användas hemma eller i förskolan, från tre års års ålder och uppåt. Använd vädertavlan för att prata om väder och årstider. väder det är ute, . Hjälps sedan åt att välja kläder och klä på Lilla Björn.
För de allra minsta funkar egentligen vilken leksak som helst för roliga aktiviteter. Tänk på att hela tiden prata om vad ni gör, och vad sakerna heter. Ställ inte så många frågor, utan låt barnet ta initiativ till kommunikationen. I texten Hur kommunicerar jag med ett litet barn finns få fler tips om hur du får igång ett roligt samspel med de alla minsta.
4. Borde vi träna på uttalet?
Svar: Barns uttal utvecklas i väldigt olika tempo, och ofta är det onödigt att sätta in träning. I de flesta fall fixar barnet det på egen hand förr eller senare. I vissa fall däremot är uttalsträning nödvändigt. En logoped eller talpedagog kan hjälpa er att avgöra det. En viktig regel gäller dock: Inga barn är lata eller slarvar med uttalet! De gör alltid sitt bästa utifrån sin förmåga, och kommer inte att tala bättre för att vi som vuxna tjatar eller säger till dem att “sluta slarva”. Däremot kan den typen av kommentarer, eller en felaktig "talträning", göra att barnet blir ängsligt, och kanske väljer att inte tala alls i vissa situationer.
Före ca tre års ålder kan barnets tal låta nästan hur som helst utan att det är något konstigt med det. Mellan tre och fem års ålder bör man söka hjälp hos en logoped om talet är mycket svårt att förstå. Om logopeden då rekommenderar er att vänta, beror det ofta på att barnet ännu inte är moget för den typen av träning, och det kommer alltså vara bortkastad tid och energi att sätta in en logopedbehandling. Ofta växer uttalssvårigheterna bort av sig själva. Annars kan det bli aktuellt med träning när barnet är äldre.
Från ca fem års ålder kan man söka hjälp även för “lindrigare” talsvårigheter. Vissa språkljud är lämpliga att träna på i den här åldern, I annat fall kommer logopeden rekommendera att ni väntar ännu lite längre, för att barnet ska hinna mogna.
Jag rekommenderar inga material för uttalsträning här, för det är så individuellt vad just ditt barn behöver, och det kan göra mer skada än nytta om ni tränar på fel sätt. I vår kundservice på Funkamera finns logopeder med lång erfarenhet. Kontakta oss gärna så kan vi ge personligt anpassade tips eller råd!
5. Är barnets “upphakningar” stamning?
Svar: Många barn hakar upp sig på bokstäver och stavelser mellan två och fyra års ålder. För de allra flesta går det över av sig självt, men en del barn kan behöva hjälp av en logoped. Om barnet verkar bekymrat över sin stamning, eller verkar undvika att tala på grund av den, ska ni söka hjälp. Om det finns någon i familjen som stammar eller om ni föräldrar känner er mycket oroliga ska ni också söka hjälp. I de allra flesta fall handlar besöket hos logopeden om att ge ett lugnande besked till föräldrarna, så att man inte i onödan lägger över sin oro på barnet.
Om ditt barn stammar ska du tänka på följande:
• Låt barnet få prata klart i lugn och ro.
• Försök sänka ditt eget tempo, både i tal och handling.
• Ge inte råd eller fyll i orden eller meningarna när barnet hakar upp sig.
• Ha ögonkontakt när du pratar med, eller lyssnar på barnet.
• Retas aldrig för stamningen!
Du ska ABSOLUT INTE försöka TRÄNA BORT stamningen. För det första så kommer det inte att lyckas utan hjälp av en logoped. För det andra så är det en mycket stor risk att du förvärrar stamningen genom att lägga för mycket fokus på den. Däremot är det jättebra om ni skapar tid och utrymme för gemensamma aktiviteter som inbjuder till (men inte tvingar till) tal och kommunikation . Utan fokus på HUR barnet talar eller kommunicerar. Spelet "kan du gissa" är bra, eftersom det handlar mer om att imitera ljud och gester, än att tala. Det viktigaste när ni gör något tillsammans är att du som vuxen visar att du har tid och tålamod, och inte ställer några prestationskrav på ditt barn.
Hinner du inte läsa hela texten; läs bara detta:
Nu kommer mitt sista råd. Med risk för att bli tjatig: Oavsett om ditt barn är "tidigt" eller "sent" i sin språkutveckling, och oavsett om ni behöver träna hos logoped eller inte - försök att inte lägga fokus på det hemma (om nu inte logopeden har sagt att ni ska göra speciella övningar). Lyssna på VAD barnet säger, istället för HUR det sägs, och bli på det sättet en bra samtalspartner. Det är den bästa gåvan du kan ge till ditt barn, och det är det som kommer att hjälpa ditt barns språkutveckling bäst!
/Anna-Karin Arnald
Legitimerad logoped, VD Funka Mera
Den här sidan har tidigare publicerats på Only for Heroes webbplats.
