GÄSTBLOGGARE
Vår första gästbloggare Tove Selvåg Drott skriver om stamning på Internationella stamningsdagen - 22 oktober 2023
Vad den Heliga Birgittas liv har att göra med stamning
Pulsen stiger och hjärtat bankar allt hårdare, så hårt att det borde höras av alla där jag står framför mina klasskamrater i årskurs 6. Det är som att trycka på en knapp. Varför blir du så nervös Tove, kom igen nu, du kan detta, du har gjort ett jättebra förarbete inför din redovisning.
Mitt inre peppande och mitt omsorgsfulla förarbete om den Heliga Birgittas liv hjälper inte. Mitt självförtroende och min självkänsla är som bortblåsta. Orden stakar sig och allt känns som gröt i huvudet. Jag kan inte ens titta på mina kompisar för att få stöd, eftersom jag är tvungen att ha fullt fokus på vad jag ska säga. Efteråt far tankarna runt i huvudet som en karusell: Kunde någon ens höra vad jag sa? Och vad sa jag egentligen?
Det här är ingen unik situation för den som ska redovisa något inför andra. Många av oss blir nervösa och det är inget konstigt med det. Men det finns ändå en stor skillnad. Vi som stammar måste också kämpa med att orden överhuvudtaget ska komma fram och bli begripliga.
Många stammar men kunskapen om stamning är låg
En procent av Sveriges befolkning stammar, det vill säga mer än 100 000 människor. Trots det är kunskapen om stamning låg. Det får jag ofta ett kvitto på som exempelvis när jag ringer Vårdguiden, teleoperatörer eller försäkringsbolag och får höra: ”Du försvann” eller ”Nu är det dålig mottagning”. Då vill jag bara skrika rakt ut: ”Nej, jag stammar!” Jag blev ledsen och tyst när en vuxen person sa: ”Du, jag tänkte att du låter så här när du pratar (härmade mig med ett smackljud), har du problem med svalget?” Eller när jag fick den enkla frågan vid en fest: ”Vad jobbar du med?”. Ordet ”lärare” kom inte över mina läppar och ”pedagog” var ännu svårare att få fram. Så jag blev helt ställd och tyst för att sen få den förvånade frågan: ”Vet du inte vad du jobbar med?”
Dags att sätta stamningen på kartan
Många vill lägga orden i munnen på oss eller avbryter oss som stammar på grund av okunskap. Den okunskapen och mina personliga erfarenheter ledde till att jag skrev en artikel åt Stamningsförbundet i Sverige. Men jag kände att jag hade så mycket mer att berätta än att bara skriva en artikel. Resultatet blev boken Jag tror det bröts, du försvann som kom ut i mars 2022. En bok med syftet att sätta stamningen på kartan genom att berätta hur stamning påverkar oss som stammar och vad omgivningen kan göra för att underlätta våra liv.
Min stamning har lett mig framåt
Jag har stammat sen jag var fyra år. Men det var inte stamningen som ledde till mitt första besök hos en talpedagog utan att jag läspade. Sen blev det många besök hos både logoped och talpedagog under min skoltid men det var inga långvariga besök. Det berodde på att jag inte var mogen att jobba med stamningen men också på att det kändes utpekande att gå från lektioner för att få hjälp. Jag fick inte heller någon hjälp av mina lärare för att underlätta för mig vid redovisningar och högläsningar inför klassen eller vid muntliga prov. Alla skulle göra på samma sätt och på samma tid för att nå målen och få betyg.
Trots oro och klumpar i magen har jag aldrig låtit stamningen begränsa mig utan jag har tagit den plats jag velat ha. Det har jag kunnat tack vare min familj där jag alltid haft mina största supportrar. Mina föräldrar som stått bakom och peppat mig med ord som ”Du är bäst! Du klarar det här.” Och min man, utan honom hade jag inte heller varit där jag är i dag.
Jag önskar att alla människor också har supportrar vid sin sida som peppar dem oavsett om de stammar eller inte. Då kan till och med en jobbig redovisning om den Heliga Birgittas liv på sikt vändas till något positivt.
Tove Selvåg Drott
Förbundsordförande i Stamningsförbundet,
lärare, biträdande rektor & författare
