Leva med språkstörning
Språkstörning kallas ibland för den okända funktionsnedsättningen. Trots att elever med språkstörning finns i alla skolor, så är diagnosen svår att förstå och identifiera. Ofta möts en individ med språkstörning av en oförstående omgivning, som inte riktigt klarar av att förstå vilken typ av stöd och anpassningar som krävs. Därför brukar jag använda den här jämförelsen för att förklara begreppet språkstörning, och hur det kan vara att leva med språkstörning.
Resan
Tänk dig att du flyttar utomlands. För enkelhets skull använder vi England som exempel. Vi utgår ifrån att du är bra på engelska. Inte lika bra som på ditt modersmål, men du kan prata och förstå engelska nästan obehindrat eftersom du läst engelska i skolan sedan barnsben.
Ok, nu är du alltså i England. Du har inga större problem i vardagen. Du klarar nästan alltid att förstå vad som sägs. Du kan hålla en dialog med människor i din omgivning, och du kan uttrycka det mesta du tänker och känner.
På föreläsningen
Tänk dig nu att du går på konferens, i ett ämne som du behärskar väl. Du sitter och lyssnar på en föreläsare som talar snabbt på engelska, och använder fackspråk. Det finns kanske stöd i form av Power Point, men bilderna är späckade med text, och du hinner inte läsa dem och samtidigt lyssna på föreläsaren. Dessutom är många av orden som används nya för dig. Du ger upp, slutar lyssna, och börjar istället fundera på vad du ska äta till middag.
Under rasten lyssnar du, eller försöker lyssna, på en diskussion om föreläsningen. Alla pratar snabbt, på engelska, och eftersom tempot är högt, och många av orden nya för dig, så förstår du inte mer än hälften av vad som sägs. Och du vågar definitivt inte öppna munnen. Du kommer inte på de rätta orden och är rädd att du inte ska kunna uttrycka dig så att andra förstår vad du menar. Tänk om du kläcker ur dig något helkorkat? Vad ska folk tro om dig då? Att du fick din examen i ett cornflakespaket? Du kan ju det här ämnet bra, men språket hindrar dig.
På puben
Nu byter vi miljö, men är kvar i England. Du har några goda vänner, som är engelsktalande, och vardagskommunikationen med dem flyter på bra. Du förstår och kan uttrycka dig, men ibland är du lite frustrerad. Du hittar inte alltid orden för det du vill säga, och du känner att du inte riktigt har chansen att visa dina vänner vilken klok och smart person du egentligen är.
Just ikväll befinner ni er tillsammans på en pub. Ljudnivån från musik och människor är hög. Plötsligt inser du att du inte förstår ett ord av vad dina vänner säger. Den höga musiken gör att du inte kan uppfatta riktigt allt som sägs, och din språkliga förmåga räcker inte till för att din hjärna ska kunna kompensera för det du inte hör. Dina vänner, däremot, verkar inte ha några problem med att förstå varandra.
Du får ett brev
Vi byter miljö igen, fast vi är kvar i England. Du är hemma i din trevliga andrahandslägenhet i London. Ett brev dimper ned. Det är en blankett som du behöver fylla i för att få hyra lägenheten ett halvår till (du trivs ju trots allt bra, och vill inte åka hem). Blanketten innehåller ord som är helt nya för dig, och de skrivna instruktionerna är på fackspråk. Du inser att du inte klarar av att fylla i blanketten utan att ta hjälp av någon, och känner dig återigen korkad. Vad ska dina vänner tro om dig egentligen! Du som är så smart och erfaren och högutbildad klarar plötsligt inte av att fylla i en enkel blankett!
Hemma igen
Nu är vi hemma i Sverige igen. Du är en elev med språkstörning, i vilken svensk skola som helst. Du är född i Sverige, och det hörs inte på dig att du inte behärskar språket lika bra som dina klasskamrater. Men under ytan kämpar du.
Svårt att förstå i klassrummet
Istället för en konferens, tänk dig en helt vanlig kemilektion i årskurs åtta. Läraren pratar snabbt och använder ord som är självklara för de andra eleverna, men som är nya och svåra för dig.Eftersom du är ett barn med språkstörning tar du längre tid på dig än dina kompisar för att lära in nya ord, och du har svårare än andra barn att förstå innebörden av nya svåra begrepp. Din språkstörning gör att du behöver längre tid för att bearbeta det som sägs, och du kanske dessutom har ett nedsatt arbetsminne. Detta gör att du hinner glömma det som sagts innan du hunnit bearbeta och förstå det. Du slutar lyssna och börjar tänka på vad du ska göra ikväll. Eller kanske börjar du snacka med någon kompis. Din lärare tycker att du har koncentrationssvårigheter.
Konsekvenser i vardagen
På rasten väljer du kanske att vara tyst, eftersom du är rädd att göra bort dig inför dina kompisar, när du inte hittar de rätta, coola orden. Kanske undviker du att träffa dina kompisar på fritiden av samma anledning? Istället för puben, tänk dig vilken högljudd miljö som helst. Din språkstörning ger dig en skörhet, som gör att du inte klarar att förstå språket när ljudnivån omkring dig är hög. Du saknar nämligen den överinlärning av språket, som vi andra använder för att fylla i och tolka information, även när vi inte uppfattat allt som sägs.
Blanketten med de svåra instruktionerna då? Ja, tänk dig en läxa du fått hem, med en massa instruktioner. Eller kanske du är vuxen, med språkstörning, och behöver fylla i en blankett från Försäkringskassan?
En språkstörning syns inte utanpå, och ofta hörs den inte på talet. Många barn, ungdomar och vuxna med språkstörning har ett bra “ytflyt” och uttal. De har också hittat strategier för att inte visa hur mycket de kämpar med att förstå och hitta ord.
Observera att min jämförelse med andraspråksinlärning bara är ett sätt att kunna sätta sig in i hur det kan vara att ha en språkstörning. Andraspråksinlärning i sig har inget med språkstörning att göra! Du kan läsa mer om flerspråkighet och språkstörning här.
Mer information om språkstörning, och några tips på vad du kan göra för att underlätta för den som har en språkstörning hittar du här.
/Anna-Karin Arnald
Legitimerad logoped, VD Funka Mera
Den här sidan har tidigare publicerats på Only for Heroes webbplats.
